globalt med en väldig massa ...
Okej så idag har jag mest suttit och vägt på i snitt fem olika stolar på fem olika platser, tuggat på samma fyrfärgade bläckpenna och knackat med naglarna mot cirka sju olika bord. Varken mer eller mindre. Efter det gick jag och tränade och ville dö. Sen gick jag till Globala Gymnasiets öppna hus och ville dö ännu mer.
Jag står inför ett obotligt hipstervägskäl...
... GLOBALA ELLER SÖDRA LATIN!?!?! OMG DÖDA MIG NU PLZ!!!1!
Men innan jag gick dit för att känna den opåverbara tyngden av grov beslutsångest så skulle jag byta om från svettiga mjukisbyxor med inbyggd pösröv och otympligt randigt linne...
... till någonting som globalare skulle kunna acceptera mig för. Rädd till påkissningsgräsen vände jag min tightslåda uppochner för att hitta ett par respektabla strumpbyxor som inte är svarta eller utan fötter. Och så, inkilat mellan två gamla skokartonger rev jag ut...
... mina eviga favorittights. Jag köpte dem på Beyond Retro för över ett år sen och bodde i dem från februari till augusti. Och visst, en maska har letat sig typ från stortån upp till höftbenet men not a single fuck is given för jag älskar dem. Om sociala normer accepterar det kommer jag att gifta mig med de här tightsen och ha fint sex och få vackra barn.
Japp. Där sa jag det.
(p.s: det här infaller i punkt 3 i min lilla fotoutmaning: "something I adore". jag adorerar mina turkosa strumpbyxor, helt enkelt.)
undrar över estetiken under en kameralins (alt: I wanna get witchaaa and take ya picktchaaa)
Jag tog mig friheten att råna något från tumblr ut i "verkligheten" och kommer härmed bli lynchad av en semiöverviktig armé som kastar katter, smala flickor i motljus och nutella på mig. But I digress osv-osv-osv: jag är nämligen inte direkt knugen av fotografi eftersom jag har en digitalkamera men för att ge er en inblick av min egocentrism i en ny vinkel så tänkte jag anta det här uppdraget.
Jag är redan några ljusår på efterkälken så idag får ni hela två-ja-ni-hörde-rätt-TVÅ!!! bilder från utmaningen.
Numero uno: en bild på mig.
rättare sagt: en gif på mig. även kallat lex nelly: ber ni om en bild så får ni två.
Numero dos: min frukost.
På vardagmorgnar blir det ofta en shot mjölk och en polarbrödrulle eller att jag köttar i mig en skål müsli för att sedan älga bort till garderoben och undra vad jag ska ha på mig härnäst. Men förra lördagen vaknade jag så perverterat sent att jag fick för mig att min hungercykel rubbats med intergalaktiskta mått och knaprade därför bara i mig en knäckemacka. Sen blev jag lite hungrig så jag tog två till. Och sen ytterligare en. Plus en till. Det hela var på god väg att spåra när jag slutligen fann min räddning: en apelsin och en kopp bunke med handtag innehållande Earl Grey. På linneduk. Av någon anledning bidrog det till mättnadskänslan.
Och det blev ett finare foto än 5+ rågrutsmackor.
tid för underbarheter mitt i översvämmande gymnasieansökningar och franskaläxor
Innan vi börjar vill jag ta en stilla stund och bara poängtera att jag har en kompis som heter Ellen som är ett geni och gör helt jävla goddamn amazing covers på olika låtar och här sitter jag med rysningar över varje partikelcentimeter av hela kroppen. (Framförallt på benen). Hon heter "midnattslogik" på youtube, men lyssna först på den här a cappellan och dö vackerhetsdöden.
Apropå rysningar (amen där fick jag allt till övergången va?) så tittade jag på Mulan igår för att bli fullkomligt våldtagen av nostalgi och barndomssentimentalitet. Utöver Lejonkungen var det min favoritfilm och jag tyckte Mulan var så sanslöst cool och hon var liksom förkroppsligandet av ett kvinnoideal för mig. Snygg och stark och smart och hela hallabalooet PLUS att hon var min allra första juraintroduktion till feminism för att hon bara bajsade på alla könsideal och gick ut i krig istället.
Ack den filmen.
Hursomhelst så tittade jag på den på engelska för att trots att YouTube är min kropp och själ så fanns det ingen dubbning (alltså jag ville kolla på den med dubbning för att det var så JAG såg den när JAG var liten och det är vad JAG minns OKEJ?). Och på det viset återfann jag min ultimata pepplåt som bara legat och grott i hjärtat sen tiden då det pulserade ut en knubbig femårings blod.
ÅÅÅÅÅHÅ DEN ÄR SÅ BRA.
I morse skulle jag klä på mig och vred upp den på högsta volym och dansade runt i bara kjol och bh och var så jävla redo för dagen. Och självklart stormade jag träslöjden med den fastetsad på hjärnan och körde planka efter planka över slipmaskinen och hummade "be a maaaaaan you must be swift as the coursing riiiiver with all the force of a great typhoooon".
Dagen blev plötsligt uthärdlig.
p.s: bonuscover med Finingen med stort F.
jag är lycklig måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag
Så idag började min odyssé mot landet för Relativt Vältränade och Fräsha Människor. Jag invigde mitt friskiskort med Vera vid min sida och vi kastade oss in på ett medelgympapass.
Hehehe.
Döda mig.
Det kändes väl fint och så att köra sönder sig fullständigt och få fitnesshybris antar jag, men när jag kom hem, duschade i snorkallt vatten och sen kastade mig på soffan så ville jag bara gipsavgjuta bakdelen rakt ner mellan kuddarna och aldrig resa mig. Därför blev det en aning problematiskt när mamma ödmjukt vrålade åt mig att duka inför middagen och jag försiktigt kravlade mig ur min himmelskt bekväma ställning och ba:
och sen, när jag lade vikt på min sträckta högervad:
Men så, med en spasm av ilska, frisbeeade jag tallrikarna upp på köksbordet och var i slutändan ganska nöjd med mig själv.
Däremot är min vad ingenting att leka med just nu. Kändes ju också fint att pensionärspatten framför mig var OoooOoOoOändligheters mycket starkare, snabbare och smidigare än mig och gjorde typ tio hurtbullearmhävningar medan jag gjorde hela EN: • på knäna • utan att nudda med näsan i marken och • kollapsade sedan i en flämtande hög. Jaja, jag kommer jag kommer jag kommer jag är nästan där, antar jag.
PS:
Jag har ju då överkonsumerat Doctor Who och lyckades övertyga Vera om vilken obotligt pinsam nörd jag är när jag ba "vår mjölkskummare ser ut som en dalek... alltså doktorns värsta fiende... som då är en mördarrobot... från yttre rymden. JAMEN ALLT SOM SAKNAS ÄR GEVÄRET!"
Hon tyckte jag var lite dum.
Men alltså...
... det är ju sant!
lika som bär för fan!
(oh well, jag ska sluta)
[en ny punkt i universums meningslöshet]
Vad finns att säga om dagar som spenderas i soffan hos mina bufriedos insvept i en filt framför Sex and the City?
Ingenting*.
Så därför lyssnar jag på disneycovers. Och tvinnar mitt magfett efter att ha ätit upp chipsresterna på köksbordet.
mmmm.
The Suite Life of Nelly and her Gäddhäng.
*förutom att det var fett mysigt då.
såg kommentaren först nu...
Var hälsad, Annanym!
Tack för att du kilade förbi här i krokarna, det gör mig alltid glad. "Nu över till din fråga..." som frågespalteurerna alltid säger och rättar till sina kattbågar.
Det var lite passande att du ställde frågan för jag traskade runt och velade litegrann för ungefär ett år sen om jag skulle ta upp frågan lite ordentligare än vad jag gjort tidigare eller inte men körde väl lite mer ja-sålänge-ingen-undrar-är-det-väl-inte-till-någon-större-nytta. Men nu undrar ju du och det är ju super för då får jag en öppning att ta upp det: ja, mitt vänsteröga råkar faktiskt vara en porslinsprotes. Vilket tack och lov förvånar många eftersom den ser rätt naturlig ut.
Jag kan inte se med det och jag är nästan helt säker på att det gäller alla proteser för så länge man har ett fullt fungerande öga så är man inte i direkt behov av en. Jag har varit blind på mitt vänsteröga sen jag var typ tre vilket gör att jag inte har några som helst minnen av hur det är att se... eh, dubbelt så att säga. (man blir ju lite nyfiken på hur det känns)
Men så, du håller alltså på att förlora synen på ena ögat? Nu vet ju inte jag hur du känner för det, men med en vild gissning är det kanske inte livets party. Jag önskar verkligen att jag hade något inom rimliga gränser att säga men problemet är att jag inte minns processen att förlora synen och har därför inte mycket att komma med i frågan.
Allt jag kan säga att det är verkligen ingen som helst fara. Du kommer nog märka (eller märker kanske redan?) att det inte är så stort och svårt och jobbigt som man först tror. I väntrummet på ögonsjukhuset jag besöker med jämna mellanrum har de bord dignande med broschyrer om att förlora synen på grund av starr (vad som hände i mitt fall) eller cancer eller vad som helst. De flesta återgick till vad de beskrev som "det normala" efter kanske sju-åtta månader.
Jag menar, man kan ju fortfarande ta körkort, sporta, gå balansgång, se sig om åt höger/vänster när man går över gatan, spela tv-spel... det enda man på riktigt går miste om är 3Dfilmer och de är ju rätt överskattade ändå.
MEN VIKTIGT: om du nu känner dig deppig över det här så tillåt dig vara det, för det är ju fortfarande en stor förändring vardagen just precis nu. Glöm inte att man alltid har rätt att gnälla järnet i sjukhussammahang, gud ska veta att jag utnyttjat den rätten.
Hoppsan vad hattigt det blev nu, förlåt för det, men hur som haver: ett bamsemegajättelyckatill. Jag håller mig här om du skulle vilja be om mina om mina virriga råd igen. Puss och kram!
kollationering är ett fint ord men det vore ännu finare om det stavades koalationering som jag trodde först. (varav hjärtat är fullt för jag gillar koalor)
Idag var bara en såndär dag som man känner sig oförklarligt lycklig när man slår upp ögonen, och ba "toodleoo världen, nu ska jag ta dig med storm!". Jag blev visserligen slamdunkad några gångar, framförallt påväg till skolan då mitt paraply med små dublinska får på vändes ut och in mer eller mindre oförklarligt så att skaftet slutligen knäcktes och jag fick templerunspringa hela vägen uppför Swedenborgsgatan. Komfram relativt torr och tillfreds trots allt. Sen råkade det ju vara matte och gympa vilket aldrig mislyckas att borra ner mig i apokalypsens gosiga mörker MEN nu råkade det flyta smidigt som aldrig förr och jag kände mig fräsig som få. Framförallt med tanke på att jag nu undanhållit mig själv godis i hela tre dagar. Kompensationen blir löhjligt mycket riskakor vilket Vera självklart påpekade är jättefett (och jag gnisslade på med "men det innehåller ju så lite kalorieeeeeeeer") men se det som en sakta nedtrappning. Torkade aprikoser är också bra detox, även om jag misstänker att alla de här ersättningslasterna är typ lika effektivt som att sluta röka och bli beroende av plåstren istället. Vi vet alla hur det här kommer sluta...
inte för att låten har något med något att göra... det kändes bara så jävla raffigt att lyssna på min favoritskrammelgubbe medan jag äter mig igenom tre minipaket med russin.
2012 - en tanke och ett ideal
Okej så vid tolvslaget och de första rosaröda raketernas uppsving ut i världsrymden så skreklovade jag att 2012 skulle bli ett så sjuhelvetes bra år. I vanlig ordning är jag redan orolig för utsikterna av de närmsta tolv månaderna men nån bra skit måste ju förekomma under en så lång tidsperiod. Det är väl bara att hoppas.
Mina nyårslöften är i varje fall: a) sluta vara ett offer under vinterhalvåret, d.v.s sluta gnälla över klimat, skolplikt och säsongsskiften som är helt utanför min påverkan. hittills går det väl sådär. b) börja göra saker jag alltid säger att jag ska göra. d.v.s om jag säger "åååh nej jag har inte sett den tv-serien/läst den boken/hört det bandet/sett den filmen/äntrat den affären/laddat ner den gratisappen men jag vill så himla gärna" så finns det fan inga ursäkter längre: get off your lazy ass and do your shit. jag menar: har precis sett doctor who, twin peaks och börjat bläddra i "extremt högt och otroligt nära". hittills går det rätt bra. c) börja träna. d.v.s piska bort sin övervikt på ett gym och sluta svulla gödis. har lyckats fjäska mig till att få (läs: få betala sjuttio procent) av ett friskiskort. hittills: helt ok. d) sluta okynnesshoppa. d.v.s sluta köpa smycken och kläder jag inte behöver. blingringarna på nedersta bilden är det sista latköpet ni ser från mig den här terminen. mitt förra nyårslöfte var att köpa MER kläder.
Tillåt mig att hånle... men hittills har jag inte hunnit göra mycket men nyårslöftet är väl lite mer från. och. med. NU.
God jävla natt!
del 3: frågor helt enkelt
Och härmed drav vi slut på frågestunden. Tack alla för frågorna: ni är fina och bäst och förtjänar livstidsförråd av fluff på burk och pop tarts. (om ni inte vet vad något av det är: googla och bli amazed)
Så.
Pussen!
Fråga: Är du med i ung vänster?
Svar: Nej tänka sig, det är jag faktiskt inte. Har gått i några av deras demonstrationer dock.
Fråga: Du har fint hår, hur kändes det att klippa av allt sådär? (vill också men vågar inte)
Svar: 1: Tack så jättemycket! 2. Det kändes sanslöst skönt. Jag fixar inte hår som sträcker sig längre än nyckelbenen, får grov ångest av det + att det är varmt som faen. 3. Om du vill så vågar du. Blir det inte bra är det bara att låta det växa ut. Carpe diem, etcetera.
Fråga: Vad tycker du om julskinkans rätt i samhället?
Svar: Grisen har mer rätt att leva än skinkan. Jag tycker faktiskt att det är rätt gott eftersom jag är matpsykopat men små knorriga tjockspädgrisar borde få kuta fritt och inte säcka på julbordet/i min redan överfulla mage.
Fråga: Jag måste bara undra, kladdkaka eller jordgubbstårta?
Svar: Kladdkaka alla dagar i veckan!
Fråga: Vanlig cola eller julmust?
Svar: Båda är lika kemikaliskt översöta och kariesframkallande. Men julmusten är högtidlig och känns en aning mindre som att få en kallsup än vanlig cola.
Fråga: Hur vågar du 'sticka ut' så mycket som du gör?
Svar: Nu är det överfint att du säger så, tack så jättemycket. Personligen tycker jag fem dagar av sju att jag är överdrivet gnisselhipstrig och ett-med-tapeten men jag gör ju mitt bästa för att vara lite ssssspeciell. Det är väl bara att tänka att man klär sig i vadfan man än tycker i snyggt, lyssnar på den musik man gillar och gör lite som man själv vill. I slutändan är man ändå inte särskilt unik eftersom vi är sju miljarder människor som slåss om den platsen. (megaoptimisten)
Fråga: Om du måste välja - vilket parti i riksdagen håller du med mest?
Svar: Miljöpartiet. Hurr durr hälsar min inre skogsmulle.
Fråga: Hur lyckas du och dina vänner vara tillsammans allihopa?
Svar: Ja tjejor, hur gör vi det? Mest är det väl att inte vara särskilt benägna att lämna varandra ifred. Typ våga terroristsmsa klockan tre på natten om nöden kräver det.
Fråga: lovar du att jag får ha ensamrätt på dina bröst som kudde tills vi blir gamla och dör?
Svar: Ja, Kikovic, på ålderdomshemmet ska du få stå och huvudkudda mina bröst sålänge du känner för det. De kommer nog inte vara lika bekväma då dock, typ hängpattar.
Fråga: Vem/vad är din största inspirationskälla?
Svar: Gud jag vet inte... förmodligen min darling J.K Rowling. Jag kan riktigt se hur ni sätter kaffet i vrångstrupen av chock.
Svar: Gud jag vet inte... förmodligen min darling J.K Rowling. Jag kan riktigt se hur ni sätter kaffet i vrångstrupen av chock.
Fråga: Visst vill man gifta sig med Jason Diakite?
Svar: Du kanske vill det... han är ju typ gammal.
Fråga: Klädförebild?
Svar: Mina kompisar på flera sätt och vis. Och följande personer:
Svar: Mina kompisar på flera sätt och vis. Och följande personer:
Fråga: Favoritpizza?
Svar: Quattro Stagioni. Eller typ skaldjurspizza. Fucking smart.
Svar: Quattro Stagioni. Eller typ skaldjurspizza. Fucking smart.
Fråga: Varför har du inte börjat kolla på House än? (och varför dr jävla schizofrena gubben who)
Svar: För att Hugh Laurie är så jävla jobbig. Och hur vågar du förlolämpa Doctor Who? Han kan kaosa med dig i alla dimensioner, jao. Nu får du gräva ner dig och dö i ett hål.
Svar: För att Hugh Laurie är så jävla jobbig. Och hur vågar du förlolämpa Doctor Who? Han kan kaosa med dig i alla dimensioner, jao. Nu får du gräva ner dig och dö i ett hål.
Fråga: Bästa filmscenen?
Svar: Den där scenen i Big Fish när Ewan McGregor planterar tusen påskliljor utanför sin älskades hus. Och hon vaknar upp sådär episkt hollywoodskt och slår upp fönsterluckorna och så står han där ute och allt bara är så underbart cheesy. Åh jag dör.
Svar: Den där scenen i Big Fish när Ewan McGregor planterar tusen påskliljor utanför sin älskades hus. Och hon vaknar upp sådär episkt hollywoodskt och slår upp fönsterluckorna och så står han där ute och allt bara är så underbart cheesy. Åh jag dör.
Eller i Almost Famous när alla är jättemiserabla när de går ombord på sin turnébuss och sen spelas Elton John på radion och alla börjar sjunga med.
Eeeeeeeller en scen i en jättefin film som heter Bright Star där två stycken, en poet och en sömmerska, som är typ artonhundratalskära i varandra måste skiljas åt och flickan i förhållandet fångar in en fjäril för varje dag de inte är tillsammans och sparar alla i glasburkar. Sen släpper hon ut dem i sitt rum med blåa paneler och så har hon hela rummet fullt med fjärilar som hon läter vandra över hennes händer. Sen gör hon att halvdant försök att ta livet av sig.
Eh. Jag gillar corny filmscener.
just had a hipster moment.
Fråga: Har du sett trollfacet som vi hittade på chatroulette än? Be Ester lägga upp det annars.
Svar: Nej men jag gillar trollfaces och jag gillar chatroulette. Ester, you know what to do.
Fråga: har du färglinser på dig på bilden, nelly?
Svar: Nej. Det vore inte helt fel dock, bruna ögon är ju hopplöst tråkigt.
giltig frånvaro
Ursäktar för tillfällig död.
Se detta som min Gandalf-esque återkomst.
Tack och puss till alla som gjorde frånvarodagarna värda.
del 2: vad vill du veta om mig, fråga bara, jag berättar vad som helst
Fråga: Skulle du hellre äta EN tallrik med bajs EN gång eller BARA få äta romrussin i HELA ditt liv?
Svar: Heheh, ew. Har redan avhandlat den här frågan irl någon gång i somras. Bajs en gång. Romrussin är så jävla skabbigt.
Fråga: Hur ser din dröm-framtid ut?
Svar: Lägenhet i valfri storstad med jobb och vänner och eventuell respektive och katt som heter Tanten. Och en bokhylla som svänger som en dörr i ett annat rum när man drar ut ett ex av typ... Illiaden eller någon tråkig skit. Och en loftsäng med spiraltrappa. Där uppe ska jag ha en orange laptop som jag ska skriva sagor på. Ja. Så får det bli.
Fråga: Vem skulle du helst vara i Vänner och Gilmore Girls? Varför?
Svar: I Vänner är jag redan Ross och det är jag måttligt trött på att höra. Skulle hellre vara lite mer som Phoebe. Lite underligare, lite spånigare, lite coolare.
Fråga: vad vill du bli när du blir stor? (ursäkta frågan)
Svar: Någon som skriver lögner och osanningar. Så inte journalist, reporter eller fackboksförfattare.
Fråga: fem bästa, fem sämsta egenskaper?
Svar: Fem bästa: 1) Jag är relativt givmild. 2) Jag är inte kinkig med mat. 3) Jag är bra på att slå ihjäl insekter på kreativa vis (min bästa hittills är att locka in en geting i min skrivbordslampa och sen hålla för kupa tills den dog av värmeslag). 4) Jag ger aldrig komplimanger jag inte menar. 5) Jag är, enligt vittnesmål, lagom lång för att stå och krama länge.
Fem sämsta: 1) När jag är sur tar jag ut det på den som står närmast. 2) Och efteråt är jag värdelös på att be om ursäkt för det utan försöker skämta bort det. 3) Apropå skämta bort saker: det gör jag hela tiden. Om någon tystnar under för lång tid får jag panik och låter käften glappa trots att personen kanske bara ville ta en andningspaus från konversationen. 4) Jag är expert på att vara pretto på lektionstid, kommer alltid dragandes med fakta som ingen bad om. 5) Jag har en väldigt obehaglig, stirrande blick. Ibland fixerar jag den liksom på någon, typ när jag lyssnar på något viktigt personen har att säga, och de slutar alltid prata för att jag ser ut som en pedofil med kannibaliska tendenser. Det hjälper ju inte heller att mitt ena öga är slightly större än det andra så det ser ut som att jag höjer ett ögonbryn i förakt. (<- kanske inte en egenskap, men fortfarande en ful sida hos mig)
Fråga: 5 egenskaper du önskar att du besatt?
Svar: 1) Jag önskar att jag var lite mer... allmänt humoristisk. Lite mer vardagsrolig helt enkelt. 2) Jag önskar att jag var bra på comebacks när någon säger något drygt. 3) Jag önskar att jag inte var en sån mes i fel situationer. 4) Jag önskar att jag var lite, eh... hur ska man beskriva det... bubblig? Jag önskar att jag var mer energisk, hög status-ig, lite mer benägen att ta folk med storm. Lite skrattig och hoppig och äventyrslysten. Ja, det skulle faktiskt inte vara helt fel. 5) Jag önskar att jag drog färre skämt om att jag är tjock när jag inte tycker jag är tjock alls.
Fråga: den bästa respektive sämsta känslan?
Svar: Eftersom jag redan skrivit det så tar jag bästa/sämsta känslan för dagen. Bästa: när jag får höra att Kikki är frisk och att hon kommer hit imorgon (everybody say weho). Sämsta: när jag helt okontrollerat börjar sorgskaka under min fårskinnspäls för att det händer sorgliga saker i Doctor Who och jag är övertygad om att det aldrig någonsin kommer bli bra igen. (eh. besatt96.)
Fråga: vad önskar du dej i julklapp?
Svar: En väldig massa saker. Fick en del av det i varje fall. Bland annat en hel box med ALLAAAAA X-menfilmer istället för bara den senaste.
Mmmmhm.
Fråga: vill du flytta utomlands någongång, oh isåfall - vart?
Svar: Har en fjollig dröm om att flytta till Dublin och plugga på Trinity College där. Kommer nog aldrig göra det, men Storbrittanien kallar mitt namn oavsett.
Fråga: dina förebilder?
Svar: Har en crapload. Men alltså min gammelfarmor var förjävla cool. Hon bodde uppe i Helsingland och sina egna julgranar tills hon blev åttiosju ungefär och en gång när hon var typ nittioett hittade hon en huggorm under sängen och hon ba "bitches be crazy" och kastade ut den genom fönstret. Sen tog hon sitt pick och pack och tog bussen till Stockholm där hon bodde i en tvåa i Vällingby tills hon blev nittiofyra. Hon dog där när jag var fyra.
Fråga: ditt bästa plagg?
Svar: Jag har en helt vanlig svart bomullstshirt från h&m som jag älskar för den är så jävla skön och framhäver... rätt partier. Annars är det nog min blåvitprickiga klänning som jag köpte för lönen från Bokmässan. Den känns liksom välförtjänd och dessutom luktar den asgott.
Fråga: hur gör du för att vara så bäst?
Svar: Härmar dig, Olga, härmar dig.
Fråga: Om du var en fruktkärna, vilken sorts fruktkärna skulle du vara då och varför?
Svar: Förmodligen en nektarinkärna. Tjock och i vägen. (kolla, nu gör jag det igen)
Fråga: Brukar du rycka av plåster eller lirka lite försiktigt? Vad säger det om din personlighet?
Svar: Jag brukar lirka überförsiktigt och det betyder att jag värnar om folks känslor och är väldigt snä... nej, det betyder att jag är en pussy som är rädd för smärta.
Fråga: Snyggaste killen du får bara säga en annars får du spö?
Svar: GAAAAAAAAAH. EHM.
JAG VET INTE.
VI SÄGER VÄL ALEX TURNER IGEN.
ELLER NEJ.
JAMES MCAVOY. JAMES MCAVOY ÄR JÄTTESNYGG. (en aning gammal möjligtvis hehe)
Fråga: Har Du Köpt Forever Yours?
Svar: Ja, jag har köpt Forever Yours av Alex Day i typ fem/sex olika remixer. Utöver originalet. Hehe. Du då?
Fråga: fika med oss snart?
Svar: JA! Slå mig en pling så drar vi till 44an i min Batmobile.
Del 1: questions of science, science and progress
Okej, nu tänkte jag sätta igång med att besvara frågorna från frågestunden för det känns som en värd sak att göra. Från mammas dator här ute på vischan, så bilderna kommer från tumblr.
Länkar frågeställarnas eventuella bloggar i deras frågor för att jag är sjukt sneaky.
Fråga: Vad skulle du välja: Att endast få gå runt med Onepiece och UGGs resten av ditt liv eller klä dig som en pandapoppare lika lång tid?
Svar: Uhuhum. Pandapoppare tror jag. Skulle vara sjukt charmig och så där randigt popsvår. Och skriva Kentcitat över hela mina converse.
Fråga: Gå Jensen eller Fryshuset?
Svar: Okej, cred till Vera för pest-eller-kolera-frågorna. Eeeeeh... Fryshuset. De har en skrivarlinje. Det får överväga.
Fråga: Att aldrig mer få se dig i spegeln (och därför inte kan se hur du ser ut någonsin mer) eller att ständigt vara omringad av speglar vart du än går?
Svar: Egotrippad som man är får det väl vara omringad av speglar. Har man en dålig dag är det bara att fixera blicken vid marken eller slå sönder några av dem.
Fråga: Om du var en världsdel, vilken skulle det vara och varför?
Svar: Nordpolen. Över alla andra och skitcool.
Fråga: Vad anser du om svensk hiphop?
Svar: Skitbra för det mesta. Det enda jag saknar i något riktigt jävla über till megaultragangsterrappare. Vi behöver lite chickity-check yoself before you wrickitywreck yoself, nigguh.
Vi har säkert någon. Du, Ester, i egenskap av expet får visa mig vägen.
Svar: Okej, jag har ju då suttit silvertejpad vid Doctor Who de senaste 48 timmarna och den serien innefattar en viss Karen Gillan.
Oh my god. Hon är bara för snygg.
Kvinnan är perfektion. Och ginger till på köpet. (<3)
Manlig blir lite svårare. Risken är ju att jag mest går runt och är fett tänd på mig själv.
Men...
Mr. Alex Turner, även känd som sex on legs. Mmmmblrgh. Såg jag ut sådär skulle jag ragga på så sjukt mycket tjejer. Eller bara sätta mig på Medborgartrappan och titta på förbipasserande och le mot en handfull personer och sen skratta rått när de svimmar av glädje.
Fråga: Tillför apelsiner något till mänskligheten?
Svar: Inte om inte grotesk, skärande smärta under naglarna efter att ha skalat dem räknas.
Fråga: Vad önskade du dig i julklapp när du var åtta år?
Svar: Lego. Och en mobil. (fick ingetdera)
Fråga: Vilken hårfärg skulle du helst ha förutom din naturliga?
Svar: Rött. (se ovan)
Fråga: Nasse eller kommunist?
Svar: Kommunist. Då har man åtminstone en fin tanke.
Svar: Har jag redan transformerats till Karen Gillan? Annars förstår jag inte din fråga.
Fråga: Vilken låt beskriver dig bäst?
Svar: när jag är fett svår:
när jag är fett osvår:
Fråga: Vad är det absolut och utan undantag värsta du vet?
Och vad är det bästa?
Svar: Det värsta måste definitivt vara den där misshandlade betongkänslan i magen som man får när man kommer ihåg någonting man förträngt i en halv evighet. Om det är ett prov, ett pinsamt minne från när man var liten eller något dumt man sagt spelar ingen roll: så jävla jobbigt.
Och det bästa vet jag inte riktigt: antingen är det när man sitter och har sådär löjligt roligt med sina kompisar och man drar en vits och alla garvar och ja... så. Eller som jag sitter nu: precis sprungit genom en regnstorm över en åker och sen kastat mig rakt ner i soffan, kokat te och dragit täcket över huvudet. Nu sitter jag här och varvar bloggning med att spela tetris och Harry Potter på tv. Plus att jag har ett torn digestivekex bredvid mig.
Svar: Hur blev DU så cool?
Fråga: Vad har du för politisk åsikt?
Svar: Väldigt vänstervriden, men eftersom jag är sådär hälsosamt svennelagom titulerar jag mig som social-liberal.
Fråga: Vad går du för linje på gymnasiet/vad tänker du välja för linje på gymnasiet?
Svar: Finns det hum-sam-estet med specialinriktning på språk, kultur och skrivande? Någon? Snälla?
Fråga: Hund eller katt?
Svar: Kattiga katter. = såna som inte rivs, bits och som inte bryr sig om man sliter dem från sin mat bara för att gosa sönder dem.
Fråga: Favoritlåt just nu?
Svar: dis one.
Fråga: Favoritbok/bokserie?
Svar: Bok: Räddaren i Nöden av J.D Salinger. Bokserie: Harry Potter. (duh)
Fråga: Vill du veta vad du ska få i julklapp eller är du en sån som vill att det ska vara en total hemlighet?
Svar: Det får gärna vara något jag önskar mig men inte trodde jag skulle få. Så ganska mycket hemlis.
Svar: SommarochsolviharkorttightkjolochvivillhadigMarkoo-li-ooooo.
Fråga: vilka är dina nyårslöften?
Svar: Jag gillade det jag hade förra året: att göra lite otippade saker som i vanliga fall går emot mina instinkter.
Fråga: favoritfärg?
Svar: Rött och mörkblått. Helst tillsammans. Helst randigt.
Svar: Hatar läsk. /mvh dryg.
Fråga: vilken tidning är bäst?
Svar: Veckorevyn och DNs lördags- och söndagsdel. (jag gillar hela DN egentligen men det känns pretto att skriva)
Fråga: vad är din största hemlighet?
Svar: Om det vore min största hemlighet skulle jag inte skriva den här, right? Snyggt försök dock!
Svar: Nope. Skulle nog göra det om jag inte vore så mycket adhdkatt som jagar en laserpekare. Jag tröttnar rätt fort på mitt eget känsloliv, antar jag.Sitter i en bil i en hässleholm i en regns...
Sitter i en bil i en hässleholm i en regnstorm och räknar dimmiga gatlyktor och lyssnar på Noah and the Whale. Skulle varit under rätt normala omständigheter när man ska till landet men nu är det ju så att det är jul om tre och en halv timme. Relativt onormala omständigheter är vad jag skulle definiera det som, eftersom det inträffar en gång var trehundrasextiofemte dag. Och dilemmat är: julkänslan jag hade igår har runnit av mig och nu har jag alltså BARA TRE TIMMAR PÅ MIG ATT ÅTERFÅ DEN. SHIT! Hade det här varit en action/skräckfilm hade baksidestexten beskrivit detta som "en kamp mot klockan". Och det känns precis så. Holy macaroni. Får fortsätta titta på doctor who och låtsas som att det regnar (trots att det faktiskt redan gör det hehe). Kan klämma in lite julmusik mellan varven. Det får funka. Gott nytt jul pussgurkor! P.s: frågestunden alltså, wow! Ni är ju bara för bra. Tacktacktack alla!
on the first day of christmas my true love gave to meeeee
Idag hade vi avslutning då vi bowlade med klassen, åt ischoklad, beskådade vår egen rektor rappa med fucking Markoolio (ja NI HÖRDE RÄTT GÖR DET IGEN FÖR OSS MARKOOLIO!) i en julhälsning i videoformat och fick betyg.
Livet var sweet. Gittade hem till Ester för minijulafton.
Vi åt julgodis och tittade på Love Actually. Vill säga, efter att vi slitit oss från chatroulette där Vera sa till en italienare att Harry Potter hette Harry Bröst på svenska.
När vi väl såg Love Actually vrålade jag som en stucken gris så fort Thomas Sangster var i bild. Värst var när han log. Gud när den pojken ler alltså... inga fluffiga kattungar eller metodonkaniner i hela universum slår det leendet.
Ungefär halvvägs in i filmen sprang jag helt spontant bort till Slussen för att träffa Ellen i typ fem minuter. Vi har tv-serieutbyte över jullovet och hon har fått lite Glee och Flight of the Conchords av mig så därför får jag... *trumvirvel*
...freaking Doctor Who av henne! Le omg är allt jag kan säga. Jullovet är numera under strikt schema för att jag ska kunna klämma in tre avsnitt om dagen i snitt.
Efter filmen så la vi julklappar under en krukväxt som jag inpå småtimmarna pyntade med silkespapper och klistermärken. Jag fick Beatlesplektrumörhängen av Martina (dog sakta), prickiga öronringar av Ester, ett exakt likadant par som jag redan fått av Vera fast en storlek större. Dessutom fick jag en liten hipsterram av Ester och fnissade länge och väl åt bildtexten. Och en prickig humanakjol av Kikki.
Alltså gudars skymning flickor, är så jävla glad. Tacktacktaaaaaack!
För avsluta inlägget utan att skämma ut mig langar jag upp en video i det hela.
Imorgon blir det landet.
Och jul.
Sweet child o' mine.
Är astaggad.
q unt a
Det slog mig just som en atombomb att jag aldrig haft en frågestund i den häringa bloggsaken jag sysslar med. Inte i någon blogg jag haft faktiskt.
Någonsin.
Oopsiedaisies (som Hugh Grant säger i Notting Hill). Kanske känner man förändringens vindar fladdra saker på ända.
Äschfan, vi kör:
Frågestund åberopas härmed, mina små sockeränglarrrr till läsare. Den tar slut när kommentarerna gör det för jag hatar deadlines.
.
D.v.s OM jag får kommentarer.
Snällasnällasnällaaaa ställ frågor. Annars sitter jag här och är tragisk i ökenblåsten och det vill ni inte, va (vavava)?. Jag har fortfarande ett kilo chokladmynt att utdela till de som är snälla nog att ställa mig en fråga om favoritfärg eller favoritförskare inom partikelfysik eller favoritdjur. Ha det i åtanke.
Tack och puss på förhand.
