det här var ju illavarslande
Det var varmt i alla fall. Köpte en iskaffe och gick med Alice genom Gamla Stan efter tredje teateruppspelet. Vi spejade på gulblåa taxfree-älgar, kungens residens och kom på att motsatsen till bitterfitta bara måste vara glitterfitta.
Jag fortsätter med mina spotifylistor. I den här har jag Nicki Minaj... inte för att jag har speciellt mycket till övers för henne annat än att hon är rätt snygg (och alltså jo nu blev jag ju per automatik en mansgris jag märkte det själv). Tycker till och med att den låten är rätt kass. Men jag behövde något vårdansigt... så där kom den.
Förövrigt la jag upp översta bilden i syftet att säga: det har kommit knasmycket mer löv sen jag la upp förra bilden för fem dagar sen. HALLELUJAH LADIES AND GENTLEMENZ!
Och jag har en tuschpenna som är fin och rosa. Jag skiter fullständigt i att jag är konstnären som gud glömde, jag kan fortfarande köpa en hel uppsättning tuschpennor och endast rita små hjärtan på händerna med dem. This is a free country, this is goddamn Sweden.
fuck the system.
fazersymbolik
Det var så underligt, igår sällisade jag och Hanna till Ringen och på vägen så köpte vi en ask jordgubbar. Det var rätt onice väder egentligen, men jag gick utan jacka och åt jordgubbar som smakade sommar och landställe och underbart. När jag kom hem däckde jag i soffan, knölade in benen under torson och tittade på knasig tv-film. Kände hur jordgubbssmaken dröjde sig kvar och blev så himla sugen på godis. Somrigt godis. Helst vit choklad, för att det är så sötsliskslabbigt att det faktiskt passar till jordgubbar. Så när jag ligger där och filosoferar på vad för keff torkad frukt jag skulle kunna leta fram och gnida in i kanel och kakao så att det smakar lite godisigt så hör jag att brevlådan slamrar igen. Med ett gruffstön rullar jag ur från soffan och ålar bort till dörren i trött desperation. Mammas långtråkiga överpastelliga inredningstidning ligger på hallmattan och utstrålar bara "hahahaha du hade väntat dig bättre eller hur hahahahha".
Men så...
Förstrött tar fiskar jag upp den för att lägga den i posthögen när jag känner att den är tyngre än vanligt. Så jag vänder på den och herregud-gissa-vad: jordgubbochvaniljchoklad. My oh my!
Så jag bröt av tre rader och sjönk tillbaka i soffan. Kände lite att den där chokladen som kom som ett brev på posten (öhöhöhöhö) också blev lite av en fin blåröd symbol för underbarheter just nu. Livet är gott mina vänner, just när man känner sig som nedrigast så kommer något från precis ingenstans och gör allt lite bättre. Hade på det hela taget en halvtråkig dag igår men så fick vi se genrepen för våra pjäser och den som jag medskrivit fick min svenskalärare att börja gråta. Två gånger.
Och idag hade vi uppspel och jag var trött och rädd och nervös men allt gick finfint och efteråt hade vi kramkalas, skålade i cider, fick rosa rosor och jag, Anna, Kikki och Vera satte oss på Skinnis och tittade ut över stan när allt var över. Åt ytterligare lite choklad, nynnade One Direction och sparkade med benen.
Känner bara ååååååh.
Nu är jag lugn.
Nu känns allt bra.
oh hello, will you be mine? I haven't felt this alive in a long time
1. När gick du upp idag?
Klockan 10. Nej det var ju bara så att jag hade sovmorgon till tolv och femton... och kommer ha det imorgon också.
Tillåt mig glädjedansa.
jaja jag ska måla om naglarna.
2. Diamanter eller pärlor?
Öhm. Pärlor?
3. Senaste filmen du såg på bio?
The Woman in Black. Fasen vad läskig den var. Och på lördag ska jag se The Avengers med Elin och OHMYGOD VAD JAG LÄNGTAT EFTER DEN DÄR JÄVLA FILMEN. (förövrigt verkar Elin ha blivit kompisen jag tittar på superhjältefilmer med. vi såg x-men i somras och snart har ju nya spiderman premiär, åhå åhå)
4. Favorit-TV-program?
Community, How I Met Your Mother, Doctor Who, The Big Bang Theory och Mad Men fast jag bara sett två CD-skivor. OCH Stolthet och Fördom-miniserien fast den går ju inte på TV...
5. Vad åt du till frukost?
Det blev ju mer brunch p.g.a tiden men: müsli, rågbröd med ost och råstekt potatis.
6. Vad är ditt andranamn?
Cecilia. (oh ceciliiiiiia, you're breaking my heart, you're shaking my confidence dailyyyy) (plus: det betyder "den blinda") (man tackar så väldigt liksom)
7. Din favoritmat?
Åhhh potatisgratäng.
8. Vilken mat gillar du inte?
Skolans köttfärsruta. Den ser ut som kattexkrement och man får bergis salmonella av den.
9. Favoritchips?
Lantchips med gräddfil. Och också: ostskruvar, fast det är inte riktigt chips. I somras hade jag och Ester cyklat och kvällsbadat och när vi kom hem igen så satte vi oss på sängen under tusen filtar, helt vind- och vattenrufsiga håret och åt ostskruvar tills vi fick hjärtsnörp. Det var trevligt.
10. Vilken är din favoritskiva för tillfället?
FÖR TILLFÄLLET är det Stars skiva "In Our Bedroom After The War" för a) det är ju världens finaste titel och b) hur underbart är inte omslaget?
11. Vilken bil kör du?
Ingen men om jag fick välja skulle det vara en svingammal folkabubbla för att en av de saker jag finner roande här i världen är att se små bilar köra väldigt fort.
12. Favoritmacka?
Salami&Brie för det är ju så ofattbart fräscht.
13. Vilken ringsignal har du?
"Us" med Regina Spektor.
14. Vilka är dina favoritkläder?
Jag har så mycket, men någon av mina klänningar får det väl bli...
15. Om du fick åka var du ville på semester, vart skulle du åka?
Jag skulle åka direkt till Oregon och roadtrippa längst med hela västkusten för att sen flyga till New York från San Francisco och sen köra samma sträcka längst östkusten. I en gul minibuss med kasettbandspelare, bottenlöst förråd med gröna Hubba Bubba-rullar + chipspåsar och baksätesförarkompisar..
16. Favoritklädmärke?
Fröken Söt, Monki och Jumperfabriken (fast FAN VAD DYRT det ska vara där då...).
17. Var vill du dra dig tillbaka?
Menar du som den femtonåriga tjej jag är? I såna fall mitt rum, under täcket. Eller som kändisar som drar sig tillbaka efter för stormigt liv? För då skulle jag nog köpa en ö i Stilla Havet bredvid Johnny Depps och simma med delfiner.
18. Favorittid på dagen?
Klockan två ungefär, framförallt om man slutar då.
19. Var är du född?
Danderyd baby!
20. Vilken är din favoritsport att se på?
Fotboll, lätt.
21. Coca-cola eller Pepsi?
Ingen av dem, urk.
22. Fotboll eller ishockey?
Fotboll sa jag, ishockey är tråkigt som stryk.
23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Nattuggla all the way. Är världens bitch på morgonen.
24. Pedikyr eller manikyr?
Tycker ju då att tånaglar är megaskabbigt så: manikyr.
25. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Ehhhh... jag såg att det är revolter i Ryssland. Mot Putin och sådära... det är ju lite spännande.
26. Vad ville du bli när du var liten?
Jag var som byggd för att bli en såndär med yrkesbindestreck. Jag ville bli prinsessa, biblotekarie, kock, författare, dansare och dagisfröken.
27. Bästa barndomsminnet?
Jag bor på en stor gård och på sommarkvällarna brukade vi gå runt och knacka dörr eller kasta grus på varandras fönster och skrika "VI SES I PISKIS!!!" (piskis = piskgården... ja jag vet, "piss kiss"). Sen samlade vi så många som möjligt och lekte burken eller klättrade i hoppeträden (= popplarna, det är svårt med barnspråk). Det var fina tider det.
28. Varit i Afrika?
Nej men jag skulle gärna åka dit någon gång som typ Plan/Röda Korset/Unicef-representant och bygga brunnar eller volontärjobba på en ambassad eller något. Men det säger ju alla så jag kanske bara ska hålla tyst.
29. Någonsin rullat in något i toapapper?
Ja, mig själv. Mumie, Halloweenkalas 2003.
30. Varit med om en bilolycka?
Nej men en gång körde vi på de vita strecken så att det vibrerade i hela bilen (!).
31. Favoritdag i veckan?
Fredag fredag, måste gå ner på fredag. Alla ser framemot helgen, helgen.
32. Favoritrestaurang?
Pizza Hut.
33. Favortblommor?
Hupp, tulpaner eller de odenifierbara blommorna jag har på min svarta klänning.
34. Bästa snabbmatsrestaurang?
Pizza Hut.
35. Äger du en cykel?
En svart monark med glappig sadel och som strejkar i nedförsbackar.
36. Läggdags?
Typ nu?
38. Senaste personen du delade middag med?
Mamma. Vi åt couscous med torkade aprikoser och rostade pinjenötter (skryt).
39. Vad lyssnar du på just nu?
Glee-soundtracket. Because fuck you, that's why.
40. Favoritfärg?
Rött och blått. För att det är sött och flott.
41. Hur många tatueringar har du?
Inga, planerar inte att skaffa några heller.
42. Har du ätit bullar?
Err, duh, klart jag har.
Fett sugen jag blev på bullar nu...
p.s: SER NI VAD DET HÄR ÄR?
|
#hashtag
Är helt paralyzonkad efter en massa jag-vet-fan-inte-ens-vad-längre som jag tar för mig nuförtiden. Som jag förklarade tidigare dammar jag sakta av min Spotify och har äntligen lite passivaggressivt påbörjat min soundtrackspellista. Jag älskar den lite dramatiska känslan som uppstår när man städar och Jurassic Park-themet skräller fram och jag börjar t-rexa mig genom rummet med min dammtrasa.
Känner mig plötsligt som en osedvanligt tragisk femtonåring.
Hursomhaver hästkadaver, jag har blivit väldigt medveten om vilken konsumtionsmaskin jag blir så fort knopparna brister därute. Solen spricker fram mellan molnen och bränner förmodligen sönder något vitalt och snabbt som attan är hälften av Stockholms gallerier bortblåsta och vid horisontlinjen syns en bruten silhuett, nedtyngd av shoppingkassar.
Men nu slog det mig att denna vår - NO MORE! (<- bra slogan)
Jag kan inte sy, vill jag börja med att tillägga. Min eviga förklaring till detta är bl.a att i sexan så sydde jag en hund och min syslöjdslärare sa "gud vilken fin sjöhäst!".
Istället tar jag till de få vapen jag har (= kökssax) och försöker strimla upp mina minst använda plagg så att de blir på något vänster användbara.
Observe!
Ett gammalt sönderskrynklat emorosa linne från gud-vet-var som får ens redan fluffiga mage att se förundransvärt extra fluffig ut. Detta kunde jag inte tolerera så jag klippte ett jack och gjorde den stora övergången från LINNE till LINNE SOM MAN KNYTER.
Sen rotade jag fram en solkig, urtvättad H&M-tröja. Den var väldigt sliten i fållen och jag drog mig till minnes att Fellen gjorde något behändigt med den som jag gjorde mitt bästa för att härma.
Men sen var färgen fortfarande spökigt megaillkritvit mot min typ ännu vitare hud och jag fick solbrännekomplex så det bara skvätte om det. Så, klockan tio på kvällen innan terminens viktigaste matteprov som jag inte hade pluggat till, kokade jag en fet kastrull med vatten och slängde ner tre tépåsar, två tésilar + en tröja.
Så fick den en trevligare betong i australien/gulnad bröllopsklännings-feel. Men självklart nöjde jag mig inte där, så åt helsefyr med algebra, vi klipper av ett par skitfula jeans istället.
Men nej, de sitter fortfarande rätt deppigt i typ höftbenshöjd så rumpan ser ut som en jävla lastbil. Se det som ett strandplagg eller något.
Om vi säger såhär, jag ska bara ladda upp med vårspellistan så är jag fit for fight!
Vad som pågår
Det som pågår är att jag har sovit hos Vera och Greta och grillat på Skinnis, sett skräckfilm med Daniel Radcliffe och nästan skitit på mig, valborgsfirat, Mad Men-maratonat och ätit Calippo vid vattnet.
Det som pågår är att jag ska på konsert på fredag. Inte konsert med djupa vackra artister utan LMFAO. Jag ska spraymåla mig neonrosa och dansa tills knäskålarna smulas sönder.
Det som pågår är att jag vårmyser. Jag menar KOM IGEN nu vågar jag väl ändå säga att vintern är över och jag är helt sprittig i hela kroppen.
Det som pågår är att jag i all stillhet dammar av Spotify och vill bara ha blommiga spellistor nu. Funderar på att göra den önskan bokstavlig: en lista med blommiga låtar.
Det som pågår är att jag gör små videolistpaket åt mig själv att spara till när jag inte är så glad som jag är nu så att jag kan tänka tillbaka på hur glad jag är nu och ba "shit just det jag var glad då, jag kan vara glad nu!". Typ nedan.
Det som pågår är att vi bara har sex veckors skola kvar.
Det som pågår är att uteserveringarna krälar fram.
Det som pågår är att jag läser lite läskig bok.
Det som pågår är att jag är rätt nöjd med skolan.
Det som pågår är att jag är RIKTIGT FETTIGT KNASGLAD!!!!!!!!
blombuketter och sepiakartor
Igår klippte jag av armarna på en trasig blus och precis som det brukar bli när jag börjar klippa i mina kläder så fick jag hybris och ville klippa sönder allt jag äger och har. Hittade den här klänningen i den yttepyttelilla sommarsektionen av min garderob och kom på att jag hade lovat mig själv att inte bära den förrän det faktiskt är varmt ute. Men jag provade den ändå och efter att ha snurrat några varv så insåg jag att både volangerna framtill och ärmarna fick mig att se ut som en jättebebis, hur fina de än var på Kikki (tidigare ägare av plagget). Så efter att mina instinkter fått en chans att säga sitt så klippte jag små jack här och var och rev bort de partier som bebisifierade mig. Och imorse tänkte jag "okej, jag sa att jag skulle vänta till sommaren, men nu jävlar är det väl ändå sommar!", kastade på mig den och stormade ut i den helt extremt distinkta ickesommaren. Regnet, helt enkelt, det regnade ute.
Men jag gillar den ändå, känner mig lite som en av de eleganta sydstatskvinnorna i Niceville (d.v.s de som inte var rasister). My oh my, did y'all hear about the fine and dandy mister who's been stealing our lovely ladies hearts lately? Damn, if I didn't have my man, I'd smack him right back to ol' Alabama.
Hehe. Typ.
Apropå Staterna, tänkte visa ett av mina favoritinköp därifrån. När vi ändå är inne på eminenta ytligheter.
Är det en väska eller är det en karta? Who knows? Hittade den hängandes i taket på ett tält mitt i en loppis i Brooklyn. Det var klistervarmt och jag tumlade runt med en handfull gamla ringar, höstkappan och en flanellskjorta i famnen och blev helt till mig när jag såg att det fanns något att lägga allt i. Som dessutom var underbar. Och billig. Hallelujah, praise the lord!
Så jag tänker att om jag kan hålla mig från att ta sönder den några år till så kan jag ta med den när jag reser jorden runt på jetski och segway. Då kan jag alltid ha lite koll på var jag är, bara jag har packningen med mig.
Synd då att jag alltid tappar bort saker när jag reser.
Och suger på att läsa kartor.
hummar lite humdidadum
Det är tisdag kväll, jag är trött och känner för att obektifiera. Så jag presenterar härmed för er en lista, helt utan inbördes ordning, på killar/pojkar/jävligt manliga män som jag förklarar som antingen "snygga" eller "åhmengud jag är ju typ käääär i honom".
För att jag är en tuggummituggande tjej i en high school-serie från 80-talet.
123 GO!
James och Oliver Phelps / Paul McCartney / James McAvoy / PJ Ligouri / Ryan Gosling / Danny Pudi / Alex Day / Matt Smith / Elijah Wood / Josh Hutcherson / David Tennant / Donald Glover / Andrew Garfield / Johnny Depp / Daniel Radcliffe*
Kommer få göra ett uppföljningsinlägg med tjejerna. För oh sweet baby jesus vad mycket snygga kvinnor det finns där ute.
* Apropå Daniel Radcliffe så ska jag se Woman in Black på fredag. Dansar en liten segerdans på tangentbordet: slgriwogjknzsriihslra<ärplöziruirzlsfkgrsituoöitg-ö
it's been one week since you looked at me, threw your arms in the air and said "you're crazy"
En vecka nästan exakt sen sist. En dag-för-dag-rapport, shall we?
Måndag: Jag kraschade hemma med jetlag och extrem förkylning runt niotiden. Hade sovit två och en halv timme på planet så det funkade men jag drack tre koppar te ur min tardismugg, åt ett helt paket kakor, en skål nudlar och spelade tv-spel ståendes på ett ben för att inte bli för bekväm. Vid tresnåret gick jag till skolan för att få luft och plocka upp Vera inför teatern. När vi gick in för att köpa en kaffe åt mig så trillade ena glaset i mina glasögon ut. Genom någon freak accident råkade jag nog skalla Martinas ganska hårda huvud när vi kramades så plasten sprack. Gick förbi optikern senare och när hon beräknade summan till typ sjutusen and rising så ville jag bara dö. Så jag gick hem och dog.
Tisdag: Jag gick till skolan jobbade med mitt oh-so-important bildprojekt om mode genom tiderna (i vilket jag valde att skriva om rokokomode för att det är så sjukt kul att säga rokoko). Fick möjlighet att gå hem och jobba på eftermiddagen så den chansen grabbade jag, Ester och Martina. Eller alltså, jag och Ester planerade vår gympalektion och Martina spelade Order Up på min iPod. Kvart i tre satte vi stopp för då skulle jag tilbaka till skolan för utvecklingssamtal och efter det så hade Stella och Axel knasat fullständigt och skulle tydligen stalka Charles Trippy (parantes: cool youtubekille/musiker/basist i förbandet till Simple Plan (och man bah pft fuck Simple Plan)) som råkade befinna sig vid Tyrol så i fullkomligt passiv-negativt läge tog jag färjan till Djurgården och tänkte att han aldrig kommer dyka upp och jag kommer bara göra mig själv besviken fy vad jobbigt och fml och andra hormonella tankar. Men så dök han upp och var underbar. Jag ser livrädd och lite manga-ig ut på bilden så usch på det, men jag fick en kram och kom på mig själv att sniffa lite på hans jacka i förbifarten (vilket vi tidigare sa var FULLSTÄNDIG och jävla KATASTROFAL coolhetsöverträdelse).
Hjulade bort till optikern och fixade mina glasögon för betydligt mindre än sjutusen. Fantastisk dag.
Onsdag: Sjuk igen. Sov alldeles för länge, tittade på En Prinsessas Dagbok och stolpade bort till skolan lagom till min elevledda gympa. Kände mig som en flåsig yogalärare när jag sakta väste "och så går vi ner på knäääääeh" mellan tänderna till mina stackars 25 yngel till klasskamrater. Efter det släpade jag mig hem och drack, sulplise sulplise, ännu mera te!!!!!!!!!
Sen kom Alice över till min misärgrotta och vi stekte pannkakor.
Torsdag: Skolan var lame, nationella prov i engelska. Efteråt satt jag barnvakt och fick höra att a) mitt läppstift var inte bara jättefult utan även b) så såg det ut som blåbärssoppa. Den ungen är å andra sidan den mest bedårande någonsin så det gör mig inte så mycket.
Fredag: Gick på extrainsatt teaterrep (för att vi är sämst) och sen bio med en påse extra knapriga chips. P.S: rekommendation numero uno är att aldrig ta med sig något som är självtitulerat "extra knaprigt" på bio för det är vanligtvis ingen underdrift.
Tror att alla runt omkring hatade oss inte-så-mycket i smyg.
Lördag: Som synes var lördagen a little bit foxy. Sprang ut i kaosmulet väder för att fika med Greta. Vi sökte upp Cafe Cinema (där man sitter i gamla biostolar, kaffet är svindyrt och Marlon Brando-Gudfadern sitter och sneglar åt en från alla håll och kanter) och satt där tills jag trodde att jag skulle svälla up och explodera p.g.a all sprutgrädde. Vi gick i affärer men skildes åt vi tresnåret då jag istället mötte upp Ellen och vi gemensamt begav oss mot Tyresö och Lovisa för Doctor Who-maraton. Vi åt ostbågar, popcorn, chips och paprikadip medan vi plöjde oss igenom 440 minuter underbarhet. Pausen blev runt fyra för att sova men sen var det upp och fortsättning på...
Söndag: ... då snabb omplanering kastade mig rakt tillbaka till stan efter förjävlig trafik. Jag skulle nämligen i sällskap av Ester lekleda hennes lillasysters tioårskalas. Vi var ganska på till en början men passiviserades efter den typ sjunde kycklingvingen och femte skålen salta pinnar. Tjockade oss ut på promenad när mellanstadierna begett sig och jag rultade hem för att äta middag med min syster lite senare. Min magsäcksdiameter måste ha töjts minst en halv meter under bara den här helgen.
Men en ganska fabulous vecka om på det stora hela. Nu ska jag och min iPod dra en samba och gå och lägga oss. Pussen!
ungefär ett empire state of mind eller något i den stilen kanske eventuellt
Jag kan inte uppriktigt säga att jag är glad över att komma tillbaka till noll grader, grå himmel, svampiga nudlar och sex timmars jetlag efter att ha spenderat en vecka bland hamburgare, överflöd, sommarvärme, billigt kaffe, snygga killar i hängselbyxor, färgglad graffiti och riktiga faktiska dinosauriefossiler. Jag kan dock säga att jag är glad över att komma tillbaka till oklorerat vatten, ett mindre förrvirrande tunnelbanesystem, alla mina vänner, det svenska språket och en valuta jag förstår.
Nu vill jag verkligen sova men jag får inte så istället ska jag bitchslappa mig själv, dricka te ur min TARDISmugg, rensa ur garderoben, rensa ur bokhyllan, duscha, ta en promenad, köpa kaffe, duscha igen och sen titta på film. Medan jag nyper mig i kinden för att inte somna.
Ufgh.
jag åker inte alltid utomlands (däremot skriver jag alltid satsiga listor med mina finaste tuschpennor)
Högt ärade damer och herrar, imorgon smäller det med tusen fyrverkerier allra minst: Nelly Cecilia ska för första gången någonsin i sitt femtonåriga liv korsa Atlanten likt Cristopher Columbus, lämna den Europeiska kontineten bakom sig och sätta fötterna på den vildvuxna asfalten på Newark Airport i Staterna. Dagen har fördrivits i ett glädjerusigt töcken och delvis nervositet: tänk om tullpersonalen tycker jag ser suspekt ut så de tacklar in mig i väggen och stryper mig? Tänk om vi havererar ner på havets botten? Tänk om de bara visar dålig film på planet?
Jaja livet är svårt ibland. För mig är det exotiskt nog att åka så länge att de serverar mat på planet och att man får en egen skärm. Trodde aldrig att jag skulle få se dagen, nu när jag ska söka lyckan i Amerika't som småländsk bonnadräng...
... typ.
Nej men på fullaste renaste skäraste allvar: jag är glad men stissig då här inlägget not make-a much sense, no? Nu ska i varje fall tvinna mina mustascher, dricka lite te, slötitta på TV så att jag blir lite trött och satsa på att somna innan elva. Jag var för lat för att tidsinställa några inlägg och därmed låtsas att jag är något så det här blir det sista ni hör från mig på över en vecka. (Ohno - hur ska ni stå ut? Det händer ju aldrig någonsin ever att jag inte uppdaterar på över fem dagar. Bara tanken är skrattretande, jag som är så rutinerad och högkvalitativ!?!?)
Så sjutusen femton biljarder googoler med pussar och kramar och godisar och underbara påsklovar till er och så ses vi om en vecka när jag kraschar på Arlanda, jetlaggad till tusen. Hejdå, bye, sayonara, aú revoir, hasta la vista, auf wiedersehen, arrivederci, dia duit, farvel och ha det! (<- utan att googla. slutsats: who da man? I'm da man!)
P.S. Jag, Kikki och Martina bakade en närmast orgasmiskt god tårta igår och tittade på Glee i fyra och en halv timme. Tänkte att ni ville veta att även denna fantastiska människa inte är så glamourös som man kan tro.
for ladies forever ago
Okej så nu ska vi se här, ladies and gentlemen gather around så ska vi härmed betrakta ett praktexempel: kött, blod, ben, muskler, fett, ett knippe ögon (aningen skeliga) och öron (aningen utåtstående) och knäskålar (aningen knöliga) och så ett litet nervsystem plåstrat lite varstans. Väldigt mycket människa helt enkelt.
Jag har, i hörnet av bloggosfären där jag hänger mest, sett lite självänsleochkroppskomplexinlägg slinka förbi i strömmen av information jag dagligen konsumerar. Tumblr fullkomligt k-pistar ner mig med tjejer i alla former och storlekar och bara vrålar "CAUSE GIRL YOU'RE AMAZING JUST THE WAY YOU AAAARE", facebook drar till med massa sexor som fotar sina tre decimeters gap mellan låren och skriker om hur tjocka de är och här sitter jag någonstans i mitten med glasögonen längst ut på nästippen och känner mig lite
ungefär. Jag är så förvirrad och vill bara stänga av allt samtidigt och inte tänka eller säga. För vad ska jag säga? De här blodiga variga könsstereotypa såren i samhället måste läkas nu för det här är mer än vad jag står ut med. Det känns som att man blir skönhetsbulldozad ner i åsiktsträsket och jag tänker att oh-dear-lord-jag-måste-skriva-något-för-att-sy-ihop-alla-sargade-själar-nu-annars-är-det-här-kört-åt-helsikeland. Men vet ni vad, för en gångs skull vet jag verkligen inte vad jag ska säga för vad kan pyttelilla jag skrika åt sju miljarder individer på sex kontinenter? Jag ville bara slå tejp över munnen och springa runt hela stan och tapetsera över varje affisch som säger minsta lilla om hur vi ska se ut, vare sig det är DU SKA VARA KURVIG eller DU SKA VARA FIT eller DU SKA VARA SMAL eller DU SKA HA STORA PATTAR eller DU SKA VARA SKITFET eller bara varje kollektivt jävla ramaskri av DET HÄR ÄR FEL DU ÄR FEL FÖRÄNDRA NU ANNARS DÖR DU SOCIALDÖDEN OCH ALLA HATAR DIG GÅ OCH DÖ I ETT HÅL FÖR SOM DET SER UT NU KOMMER DU ALDRIG BLI ÄLSKAD.
Jag pissar på det.
Jag pissar också på att man ska behöva känna att det inte finns något att säga eller göra för att få ett slut på det här, jag hatar att känna mig så maktlös. Jag känner mig sällan så dunderkomplexig som jag gjorde förut men när jag väl gör det känner jag samma maktlöshet: som att jag inte har något att säga till om. Som att någon annan har kommit med märkpenna och ritat små kryss och cirklar på min mage och ba "mhmmhmm här är vi lite bullig vavava?" och att jag bara sitta passiv, tyst och halvnaken bredvid. Lite bestulen på orden.
Och ja nej nu är jag trött och arg och stampar på samma ställe för i det här inlägget kommer man ingenstans men nu ska jag FI-uppmana er: om ni inte kan vara nöjda med er kropp så är det inget fel med det för i skrivande stund känner jag ingen som är helt nöjd med sig själv. Men om ni ska vara missnöjda så... (ja hur ska man formulera det här)... så var det åtminstone för er egen skull och inte för någon annans.
Nej jag vet inte usch, det låter bara fel. Hoppas ni förstår åtminstone ett uns av vad jag menar. Jag är så trött bara.
Så sjukt jävla trött.
i'm definitely just a madman with a box
På orelaterat ämne: VARFÖR gör inte Fredrik Reinfeldt sånthär? Varför? Varför dansar inte vår stadschef med Ellen DeGeneres utan tycker istället att han är folklig som fan när han sticker in flinten i Rapport eller Skavlan. Vi behöver obligatorisk BMX-cykling på riksdagens lunchraster och rutschkana ner till podiumet i Plenissalen för det här är ohållbart. Mer folklighet åt folket.
I övrigt var vi på Naturhistoriska med klassen idag. Jag svarade på några frågor om encelliga organismer och somnade framför t-rexen. Ja-ja-tacksamhet-är-en-dygd-och-jag-har-gratis-utbildning-och-obla-di-obla-da, en flicka kan välen få vara trött ibland också va? Påsklovet känns ändå smärtsamt långt bort och oh dear vad tomt det är i skolan. Åttorna är på prao och det är lite som att lalltid ha levt i en tvåa med en flock ADD-marsvin på syra (söta ADD-marsvin på syra) och plötsligt kommer Anticimex och kastar dem till en bondgård i Västergötland: det är skönt att kunna koncentrera sig på viktigheter men man saknar sällskapet på samma gång.
Det är klart deppigare än vad jag trodde i alla fall.
Klockan närmar sig tio och med tanke på att jag förmodligen sov typ tre sammanlagda sekunder i natt så borde jag sova men damn vad filmsamlingen ser frestande ut. Känns förjävla spunkigt att bara borsta tänderna och krypa till kojs när man vet att allt man vaknar till imorgon är uppsatser och fisk.
Kanske skulle bli president i alla fall. För variationens skull.
P.S Jag och Stella är förjävla bra på facebooket.
(till historien hör att jag = Saruman och Stella = Sauron och hon vill att jag ska köpa Victoria's Secret-parfym till henne när jag är i Staterna.)
oh brooklyn brooklyn take me in
Jag ska ju då till New York om tio dagar ungefär och jag är så pinsamt, omänskligt övertaggad. Det känns som att jag mellan läx-, mat- och sovvarven bara planerar allt in i minsta detalj. Om man är jag på tidsbegränsing i en stad full av möjligheter så har ingen inblandad råd med spontanitet. Jag kommer fördela toapauser tre gånger om dagen i max fem minuter och har man förstoppning så blir man kvarlämnad, oavsett konsekvenser (typ sjaskigt café i något lite shady neighbourhood som man sett på film). Är på gränsen till att gå dagliga promenader i klackskor för att få igång vadmusklerna lagom till det blir dags att visa upp sig á la Carrie Bradshaw. På Broadway finns det inga ursäkter för att snubbla.
Förväntar mig dock i övrigt att steka runt i snygga men relativt komfortabla outfits (se nedan) med en Starbuckslatte i ena handen och en plastig shoppingbag i den andra. Naturlig vind i håret, solglasögon och ett självbelåtet småleende plåstrat över halva ansiktet.
Annars får jag väl nöja mig med att sitta och trycka med fett hår och mjukisbyxor bakom en dinosaurie inne på Naturhistoriska. Bara jag fått se en gul taxi och en solnedgång över Empire State Building innan dess.
hypokondriska kvällsfunderingar i solsystemet
Mitt senaste insnöade intresse är fobier. Jag är då rädd för väldigt mycket: jag har höjdskräck, torgskräck, saker-i-ögonen-skräck, strypningsskräck, skräck för att lämnas ensam, skräck för katter i neonfärgad sele, telefonskräck, skräck för att knäna eller ryggraden ska gå av, särskrivningsskräck, skräck för att misslyckas och så vidare.
Så igår kväll satt jag och slösurfade, efter att ha googlat symptomen för mitt spattiga vänsterknä, och trillade direkt in på hemsidan phobialist.com där jag roade mig i flera timmar. Självklart har jag en massa borderline-fobier jag inte väntat mig (ja-ja-jag-vet-att-fobier-bara-är-en-skräck-som-hindrar-en-i-vardagen-men-jag-är-väl-lite-smårädd-då-okej?):
tyyyp...
... assymetriphobia: jag hatar allt assymetriskt. Det värsta jag vet är när mina skolböcker ligger i oordning på bänken, om pennan hamnar slightly diagonalt i förhållande till de spikraka bokpärmarna så kollapsar jag och börjar gråta. Och prata inte ens med mig om situationen för idag på eftermiddagen: tre par av samma skor stod på en hylla inne på Monki, två av dem stod vända med tårna framåt och det tredje med tårna bakåt. Jag ville bara dö på fläcken.
... caligynephobia: rädsla för vackra kvinnor. Jag omgivs av dem dagligen och det gör mig ont men se det som terapi.
... mythophobia: rädsla för myter. Jag hatar när osanningar sprids, hur bra historia det än är. Kanske för att jag var tillräckligt blåögd när jag var liten för att tro på allt jag hörde och nu måste jag motreagera. Detta förklarar också min ohälsosamma kärlek till Mythbusters.
... papaphobia: rädsla för påven. [länk] need I say more?
... catapedaphobia: rädsla för att hoppa från höga eller låga ytor. Fyfan vad äckligt det är. Förmodligen ett trauma från tiden då det coolaste man kunde göra var att hoppa mellan taken på bodarna i Skånegläntan, någon gång i fyran. Jag försökte en gång och trillade ner på ett picknickbord.
*
Har även hunnit med att hobbydiagnostisera mina vänner: Stella har decidophobia (rädsla för att fatta beslut), Vera har ichthyophobia (rädsla för fiskar) och Ester har porphyrophobia (rädsla för färgen lila). Utifall ni var intresserade.
Nu ska jag fortsätta porrsurfa efter nya favoritfobier (bäst hittills: arachibutyrophobia - rädsla för jordnötssmör i gommen).
with all this fever in my mind I could drown in your kerosene eyes
I torsdags var vi en flock på tio som stormade Filmstaden för att se Hungerspelen. Jag åt Cornflakesbarer och höll Martina i handen när det blev för jobbigt för min bräckliga själ. Som ett fan av boken kan jag säga: jag. älskade. den. Okomplicerat och rakt igenom älskade den. Fast offscreen var mitt favoritögonblick personen som efter ett kärleksfullt ögonblick klappade sådär sakta som folk bara gör om de har monokel och är på opera. (tänk typ att någon torkar en stilla tår, reser sig upp och med ett stolt leende bara KLAPP... KLAPP... KLAPP)
I will hunt you down and marry your ass.
Hursomhelst: förra helgen blev det dålig stäming för att precis efter att jag vaknat och bytt om på lördagseftermiddagen skulle jag titta på film och måla naglarna var det tänkt. Eftersom mitt rum har brist på plana, obelamrade ytor så hoppade jag upp i fönstret. Så när jag satt där och kurade, framåtlutad, i randiga sockor samt tröja med en trave böcker och en portfölj bakom mig så slog det mig plötsligt: jag är i detta nu ett foto som endast existerar på weheartit.
Chockad slog jag ner portföljen och satte upp kameran en meter bort och lät den ta några foton medan jag fortsatte.
Jag må sakna trassligt hår, långa spinkiga bara ben och välstädat rum med rosa väggar men annars blev det som det blev så att säga. Jag kan inte säga att jag var överväldigad av glädje men det är väl inte fel att vara lite fotopoetisk av misstag ibland. Även om självbilden får sig en törn.